.

Idag måste jag få ifrågasätta hur världen ser ut i vissa delar. Av misstag (måste jag säga i efterhand) råkade jag se lite på nyheterna igår. Helt plötsligt, utan förvarning, börjar nyhetsankaret prata om ett reptage om folkmord och massgravar. Det är ju i och för sig inget nytt och jag reagerade inte särskilt mycket på det (förskräckligt egentligen). Avtrubbad som man blivit reagerade jag inte heller nämnvärt när de visade en bild på en hög med människor som låg på varandra i en grop. Helt plötsligt såg jag hur människorna började röra på sig. De vred sig med bundna händer och ben. Dom levde alltså, och väntade på sin avrättning. Så förnedrande, sån ångest dom måste haft, vad hann de tänka på?

Efter detta varnade nyhetsuppläsaren för att repotaget innehöll mycket starka bilder och jag bara vrålade till Kim att snabbt byta kanal. Bilden av dessa människor hade dock redan etsat sig fast på näthinnan och jag tror att tårarna rullade i 15-20 min. efteråt. Jag kunde bara inte sluta gråta. Så otroligt fruktansvärt, hur kan man ha blivit så kall och känslolös att man klarar av att göra så här?  Hur kan det ha blivit så jävla snett??? 
Jag fick en plötslig längtan efter att bara krypa ner i sängen, mellan barnen och snusa lite på dem, och njuta av att man har det så fantastiskt bra här i livet. Det kändes som att jag aldrig någonsin ville åka ifrån familjen någonsin igen.... Inte ens för ett par dagar!

Jag älskar livet !