Nu kommer dom....
Vad ska det bli av mig?
Tankarna på en flytt känns inte som någon utopi direkt. Samtidigt vill jag ju verkligen bo kvar här. Har nyss varit ute på en lång-prommis med Diesel och det är UNDERBART VACKERT här i Hammarstrand. Och det ser ut att krylla av folk som har något att göra...:) Byggare, butiksägare, anställda..... Men jag då? Kanske har jag drabbats av en "å-vad-jag-tycker-synd-om-mig-själv"-släng, men det börjar kännas lite obekvämt i magtrakten nu.
Jobba vill jag förstås. Men jag vill ju ha ett jobb där jag trivs och har trevliga arbetskamrater. Visst kan jag tänka mig att pendla. Eller ska man kanske flytta ändå.....?
Hade det bara varit vi vuxna så vore inte tanken så jobbig (förutom allt stök som hör till en flytt), men nu blir det förstås funderingar kring barnen. Hur jobbigt skulle det bli för dom? Och nu bor vi ju så himla bra - krypavstånd till både skola och dagis. Och än så länge känns det som att barnomsorg/skola är bra.
Fast jag hörde rykten om att maten ev. skulle börja "importeras" från annan ort.... Det får bara inte bli så! Och vad kommer här näst i besparingsåtgärd??? (Inte för att jag förstår hur matkostnaderna skulle bli lägre genom att ta mat från någonannanstans....)
Sen har vi ju närheten till alla människor, främst de mest underbara människorna på jorden - Holken 1. Att flytta ifrån våra middagar, småträffar och att bara ha dom nära, skulle kännas oooootroligt tråkigt!
Boendekostnaden blir ju oxå något annat än nu. Samtidigt som man har möjligheten att handla mat, kläder, osv, billigare än i Hammarstrand.
Ja kära nån.... Det ska väl inte vara så enkelt jämt....
Kan säga att jag oxå varit i stadiet där du befinner dig nu....Men det har passerat, nu är jag liksom mer tillfreds av att vara arbetslös (om man nu kan kalla det tillfreds...) Kommer det ett jobb, så kommer det. Jag letar förstås aktivt, men inser att jag bara kan göra mitt bästa, sen får man se. Jag har också börjat fundera på att pendla, har sökt jobb i Sundsvall. Det är bara att inse att det är tungt överallt just nu. Men jag känner igen det där med att gå och snegla på andra som har jobb..vill oxå ut och träffa folk och ha skoj på jobbet. Det ordnar sig ska du se!
Åhhhh, va du är gullig!! Självklart är du ämnad för nåt stort och bra. Det vet jag!! Och visst är det viktigt att ha det "bekvämt" när barnen är små, så tänkte jag åsså. Men jag kan förstå att det börjar bli lite tradigt att gå hemma och pula och inte få vara ute pch röra på sig. Du är ju liksom en riktig "doer". Eller? Det är ju åxå där vi har det mesta av det sociala livet.
Jag hejar på dig att det snart händer nåt spännande!! Kramar i massor!!!!!!!!!!!!!!
Inga lätta funderingar, inte... Hoppas du ska komma till insikt om vad som är bäst... Det ÄR INTE lätt att flytta, det är jag den första att skriva und er på, men det beror på vad som är alternativet oxå.... Sen har jag upptäckt att det finns fler mycket vackra platser än bara Hammarstrand... man behöver ju inte bo mitt i smeten heller, även om man vill ha närmare till jobb t ex här i Östersund...
Kram!
Johanna - Kanske är det ett stadie man bara måste igenom? Låter bra att det verkar "gå över"...:)
Maggan - Jo, jag är nog en "doer":)
Och det är ju egentligen en så kort tid som barnen är små så då kanske man kan kosta på sig "bekvämlighetern"...?
Jannike - Ja, du vet ju vad det innebär att flytta:) Och som sagt, det finns ju flera vackra platser än Hammarstrand - vår vackra by...
Kram på er, och tack för uppmuntrande ord!
Jag tänker på dig & håller (tuttarna) tummarna.
Stor styrke-kramis...
Tack Marja!
(För min del är det helt ok om du släpper tuttarna under arbetstid....:))
Kram!