.

Har aldrig haft permis i hela mitt långa liv. Men nu har jag det! Efter många om och men så fick jag lämna sjukhuset i dag. Visade sig dock att jag suttit och väntat hela långa dagen - helt i onödan... Men vaddå? Det är ju bara min dyrbara tid som spillts...? (Och alla dom jag engagerat i detta...)

Ja, det blev liksom en höna av en fjäder igår. Eller det blev kanske t o m en struts?!?!

Som sagt, jag fick tag på en privatchaufför och vi åkte in mot akuten. Vi skippade blåljusen=)
Där hade dom uppgifter om mitt "tillstånd" och jag fick börja med att ta en massa prover, blodtryck, EKG, blodsocker och lite sånt.
Sen vidare till Medicin-avd. på akuten. Där blev jag undersökt av en läkare. Ni vet, pekfingret på näsan, kolla hit och kolla dit, lyste i ögonen, osv.
Verkade inte vara nåt mystiskt med vare sig EKG eller nåt annat så jag var rätt övertygad om att jag skulle få åka hem igen. Men icke!

Totalt otippat blev jag inlagd på en stroke-avdelning. Där blev jag på nytt stucken i fingret, blodtryck, osv... Det blev CT (röntgen) av halsen eftersom man ville utesluta någon skada på någon nerv där (tror jag...). Mina ådror i armarna är tydligen inte helt lätta att hitta så dom var tvungen att sticka mig 4 gånger... 3:e gången stacks nålen in en bit och sen försökte systern "lirka" in den.... Lite svettigt!
Efter röntgen var det upp på avdelningen igen. Flera kontroller av mig - som kände mig frisk som en nötkärna. Märkligt fenomen att vara totalt kontrollerad av sjukhuspersonal, utan att vara sjuk.

Jag hade äran (???) att sova i samma rum som tre gubbar. Dom pratade i sömnen, snarkade och fes om vart annat. Prisa Gud för öronproppar!!!
Satt uppe länge för att bli trött, men somnade ändå inte förrän vid halv tre tiden. När jag slumrade som bäst kom nattsköterskan och väckte mig vid 4. Nytt stick i fingret, koll av blodtryck och dessutom en del övningar som presumtiva stroke-patienter ska göra. Så där låg jag, kl 4 på natten, och viftade med armar och ben!

Nattsköterskan sa att det var tidiga mornar där, men att hon hoppades att jag kunde sova en stund trots det. Det hade jag säkert kunnat oxå.... Men vips! Kl 7 väcktes jag av en annan personal som skulle väga mig!!!! I en slags sitt-stols-våg. Jamen Hurra! Det var ju verkligen nödvändigt att få veta hur tung man är kl 7 på morgonen när man sovit 1,5 time?

Så idag träffade jag neurologspecialist. För att göra en lång historia kort (hyfsat i alla fall?) så slutade det med att jag skulle remitteras till magnetröntgen (MR). Neurologen hade aldrig varit med om ett hängade ögonlock utan pupillpåverkan. Och han hade jobbat med detta i över 20 år... Är jag ett medicinskt fenomen månne????

Blev överflyttad några meter till neurologavdelningen istället. Karriärssteg?? Åtminstone hade dom uteslutit stroke - om det nu låter bättre med något neurologisk fel....

Så dagen idag tillbringade jag med att vänta på att bli kallad till MR. Glodde på klockan, löste korsord, glodde på klockan, försökte sova (gick inte alls!), glodde på klockan igen, lyssna på radio, kolla klockan igen.... En riktig höjdar dag alltså!
Frågade en sköterska på avdelningen om hon hade någon hum om när jag möjligen skulle bli kallad. "Nä, det går inte att säga. Det kanske inte ens blir idag." (Fel svar!!!)
Tyvärr blev jag aldrig kallad till röntgen. En kvällssköterska reagerade vid 16-tiden och berättade att någon MR tas inte under helgen. Och man blir inte kallad dit efter 16-tiden på en fredag heller. Men grattis - kunde ingen ha kläckt detta tidigare??

Det visade sig oxå att remissen till röntgen aldrig gjorts (skulle ha gjorts av min avdelningsläkare som jag träffade under ronden, ca 2 minuter på morgonen...) så självklart blev jag aldrig kallad... Suck!

Nåväl, jag fick till slut permis och dom ringer mig på måndag. Eftersom jag inte blev utskriven, utan har permis, så har jag rent teoretiskt en sängplats där. Man kanske skulle ta sig en krogrunda i stan och sen gå och knoppa på neurologavdelningen??

Under min vistelse har jag varken sett till Dr House eller Mc Dreamy. Vilken besvikelse!
Däremot sänkte jag nog medelåldern på inlagda patienter en hel del...

Nu är jag så trött men jag bara måste duscha. Vill få bort sjukhuslukten och tvätta mitt skitiga hår!

Kram från en som är glad att vara hemma igen!

.