.

Idag åkte jag, barnen och vovven till stan. Tuvis skulle på tandregleringen och innan dess tänkte vi gå på stan och shoppa lite. Därför dumpade vi av vovven och Nellie hos stor-kusinen i stan=)  Med andra ord ansåg jag det bäst så om man skulle få något gjort.

Tyvärr började Tuvis bli riktigt dålig. Hon hade lite ont i halsen i går kväll, men under morgonen blev hon betydligt sämre. Ont i huvudet, nacken och halsen. Och hon hade garanterat feber!
Jag sa att hon fick försöka stå ut tills vi varit hos tandläkaren och sen fick hon "bli sjuk".  Vi promenerade till Apoteket och hon fick Alvedon och Bafucin på stående fot. Det tog ett tag innan Alvedonen verkade men jag tror det blev lite bättre sen.

Stackarn fick hänga med på ett par affärer i alla fall. Sittandes på en pall eller på golvet. Så här i efterhand börjar jag fundera på om jag utövat barnmisshandel idag.....?!

Hos tandläkaren fick jag mig ett gott skratt i alla fall. Tuvis och jag sitter och väntar. Snett framför oss är en dörr där det står "Toalett" och på dörren bredvid står det "Per Ekman". Helt plötsligt säger Tuva: "Ja, Per Ekman - han har en egen toalett han!"  Gissa om jag skrattade så tårarna rann! En av personalen gick förbi och tittade lite undrande. Hon trodde nog att jag satt och stortjöt av rädsla för tandläkaren eller nåt....=)

Nu har tjejerna somnat. Vi sover alla tre i dubbelsängen inatt. Pappa är ju på kurs och kommer hem i morgon kväll. Så inatt blir det till att försöka parera för alla ben och armar som brer ut sig hej-vilt! Och Nellie sa att hon kommer att studsa upp i morgon, för deras klass ska ut och pimpla i morgon.

Nä, varför inte ta och gå och lägga sig tidigt ikväll så att man är lite pigg i morgon - kanske?

.

....i köket alltså. Inte jag. Det var längesen jag luktade gott, om man inte gillar hästlukt alltså=)

Kimpa står och fixar karré, bea, pottisar och sallad. Det röda jag tänkt dricka till har jag redan börjat med. Redan vid 15-tiden faktiskt....=)

Vi kom hem redan mitt på dagen från stallet idag (kan bero på att vi var där redan i ottan!). Jag och tjejerna åkte ner på byn. Kollade in Stööks en sväng. Jag hade gärna velat ha vita gympadojjor, men tyvärr fanns det inga som passade.
Sen gjorde vi en runda på Konsum och hittade förutom en sjujävla massa mat, en film "Alvin och gänget". När vi kom hem sjönk vi ner i soffan och tittade på den, käkade godis och chips! Fina fisken alltså!

Så nu sitter jag här i långkalsonger och munkjacka och känner mig allmänt ofräsch....=) Kanske läge för en dusch sen.....
Men först - MIDDAG!!!!!  (Hallå...kocken...? Är maten klar...?!)


.

I dag satt jag på ett litet möte när mobilen ringde i fickan. Såg att det var hemifrån och jag förstod att det var någon av barnen. Då måste jag ju svara (även om risken var att få höra "Mamma, får jag ta en glass???").

Men idag var det något nytt! Tuvis ville berätta att hon hade blåa gummisnoddar i tänderna! =)

Jodå, det är inför besöket på tandregleringen på tisdag. Men det var ett annorlunda innehåll i det samtalet=) !

.

Jag saknar dig så.... Älskade farmor....

Hamnade av en slump på en blogg tillhörande någon yngre förmåga. Läste lite. Inte mycket men tillräckligt för att förbryllas över budskapet.
Jag tolkade det som att personen inte mår bra alls i själen. Nästan så att man kunde utläsa att hon inte ville leva längre.

Naturligtvis är det förskräckligt om det är så, men samtidigt undrar jag varför man inlägg efter inlägg, på ett poetiskt sätt vill att alla ska veta om hur dåligt man mår. Är det ett rop på hjälp? Men vem tror man då ska göra något? Jag menar, bloggläsare är oftast smygläsare (som jag var den här gången!) Och ens vänner borde väl känna till hur man mår ändå - tror jag i alla fall?! Eller....?

Och när jag var ung förekom det väl inte att ungdomar, framför allt tjejer, skar sig i armarna? Vad är det för fenomen som uppstått?

Jag är förbryllad...... Ungdomar, förklara för mig!

.

Hur mycket energi har man egentligen? Jag menar inte rent fysiskt utan psykiskt. Man lägger ju helst energin på sånt som är trevlig, intressant och givande. Men det kan man ju inte alltid göra förstås. Fast var går gränsen för när man ska sluta lägga energi på sånt som hela tiden tar mer än det ger?

Och känner man när man är en energi-tjuv? Alltså, när man ständigt kräver mer energi från människor än man kan ge? Comprende? Jag hoppas för guds skull att jag inte är en energitjuv för det är inget jag vill vara. Däremot känns det ibland som att vissa personer kan klanka på allt och alla - utan att må dåligt av det. Det är konstigt tycker jag!

Man kan förstås ha åsikter om saker och ting men jag tycker att en viktig del är hur man framför det. Man kan ju på ett vänligt, trevligt sätt säga sin mening med en förhoppning om att kunna hjälpa. Eller så kan man vräka ur sig och dumförklara - det kallas väl mera för att stjälpa!
Kanske är det skönt att vara en sån människa? Aldrig göra galet själv, bara kunna allt och veta allt?! Nä, det skulle nog vara ganska jobbigt faktiskt....

Nåväl, än så länge finns det lite energi kvar. Hoppas att det löser sig, för annars blir det nog till att försöka lägga mina krafter på annat.

Nu blir det alldeles strax Bygglov eller Sofias änglar. Det är inte särskilt energikrävande i alla fall =)


.

Idag var det Sportlovs-dag i stallet. Men varken jag eller Tuvis kunde vara där. Jag jobbade ju men Tuva hade tänkt vara där och hjälpa till. Pompe skulle ju oxå få gå som lämplig ponny till barnen. Men i morse var Tuva rätt mosig. Visade sig att hon hade nästan 39 graders feber. Inget stall alltså!
När jag kom hem visade termometern över 39 grader. Mera Alvedon!

Hoppas på att det går över fort! Liggandes med hög feber vill man ju inte fira sportlovet....

.

Djursjukhuset på tv. Barnen sitter och kollar. Men jag vet inte ja....

Tuva vrålade just: "Åh, vilket kul program då! Dom gräver i en noshörnings röv och tömmer ut bajs!"

Ja, veterinärarbetet verkar innefatta mycket....

.

Har idag fått svar från Försäkringskassan. En söndag och allt!

Eller svar och svar.... Det kommer mera sen förmodar jag.

"Hej,
>
> Jag vidarebefodrar ditt e-brev till det försäkringscenter som handlägger ditt ärende."

(Vilken tur att dom inte skrev att dom tyckte jag var ett pucko som ifrågasatte FK som jag gjorde.... Eller, det kanske kommer senare....)


.

Igår kväll var jag faktiskt nöjd på hästar...hade inte velat se en endaste häst faktiskt! (Tävling i Timrå=Lång dag!)
Men idag är en ny dag!

Fick mig en välbehövlig, skön sovmorgon! Tackar Ulrika för det eftersom hon offrade sig och tog stalljouren. Annars hade jag behövt kliva upp kl 6... Att kliva upp kl 4.10 en morgon och 6.00 morgonen efter är nog ingen bra kombination för min del....=)
Jag och Brell klev inte upp förrän kl 10:30 och ändå hade jag kunnat sova längre.....

Idag är det superfint väder ute. Resten av familjen har åkt till slalombacken. Själv nördar jag lite här framför datorn.

Men NU ska jag och Diesel gå ut på prommis i solen. Bäst att leta fram glajjerna!

.

Om man pratar om synonymer så kanske man kan säga att Försäkringskassan (FK) är synonymt med byråkrati.
Just denna gång har jag retat upp mig på tidskrävande fjanterier från FK's sida.


Jag anmälde den 26 december att jag ville ta ut föräldrapenning för en kortare period under julledigheten med börjand den 25 december. Den 18 februari (!) har FK sänt mig ett brev där det meddelas att jag hade minsann anmält föräldrapenningen den 26 december, alltså en dag EFTER det skulle börja gälla - hemska tanke!
Vidare meddelar FK i sitt super-standard-brev-som-vi-skickar-till-alla-föräldrar-som-inte-har-koll-på-att-Försäkringskassan-alltid-måste-gå-i-första-hand att undantag från deras regel kan faktiskt göras men bara om jag var förhindrad, eller att det finns särskilda skäl, till att jag inte anmälde exakt på dagen det började.

Nu jobbar jag ju själv på en slags "myndighet" och vi har våra regler att hålla oss efter. Men om jag vore överhopad med arbete så skulle jag inte lägga någon kraft på att få en förklaring till varför den här urbota korkade föräldern inte släppte julstöket och resten av livet och helt sonika ringde FK istället...?
Det gäller EN dag! Mitt i julledigheten! Och det är mina egna förbannade föräldradagar. Inte VAB eller nåt sånt.

Kunde inte låta bli att skicka ett litet fint mejl till FK.... Vill ni läsa..?

"Hej!
 
Jag har mottagit ert brev daterat 110218, med anledning av att jag begärt föräldrapenning för perioden 101225-110202.
Begäran gjordes 101226. Om jag minns rätt skedde det via mina sidor på er hemsida.
 
Anledningen till att ansökan gjordes en dag efter aktuell periods start kan jag inte minnas, men möjligt är att det var mitt i julledigheten och jag hade annat i tankarna.
 
Nu gäller det en dag av mina egna föräldradagar och jag kan inte låta bli att förundras över den överambitiösa byråkrati som Försäkringskassan (FK) verkar ha skapat åt sig själv. Om FK anser att det är rimligt att skicka ut såna här handlingar vid ett sånt här tillfälle så har FK uppenbarligen för lite att göra och för mycket pengar eftersom man kostar på både arbetskraft och porto. Det resulterar förstås även i att den ni skriver till reagerar som jag gör. (För jag är övertygad om att jag inte är ensam om saken!)
 
Om det är så att de anställda på FK inte har tid i överflöd, att FK inte har pengar i överflöd, så är min rekommendation att ni ser över era rutiner helt enkelt. Även en myndighet bör kunna vara hyfsat smidig och låta de anställda ta eget ansvar över vissa beslut.
 
Huruvida ni anser att jag har rätt till ersättning för den 25 december eller inte vet jag inte, men det hoppas jag att ni meddelar mig. Gärna via e-post...."
 


Ja, det var väl allt för denna gång ifrån gnällkärringen #1.....

.

I morse hade Brell ont i huvudet och i magen.... Äsch då, är ju första tanken (schysst förälder som tänker så va'?). Men hon såg faktiskt rätt risig ut så vi tog tempen. Bra precis 39,5....= hemma från skolan förstås!
Men vi åkte och jobbade, för Brell har ju klarat sig hemma förr. Fast nu är jag hemma och vabbar. Nellie ville att någon skulle komma hem. Rätt självklart faktiskt, och man drabbas av grymt dåligt samvete som väljer att åka och jobba istället för att vara hemma och se till en liten söt sjukling.... (Å ändå är jag ingen karriärskvinna!)

Väl hemma igen så tog vi tempen som nu stigit till 40-strecket. Huvva!
Just nu ligger hon och sover i soffan. Lill-prinsessan....

.