.

"Sjung Halleluja, och prisa Gud…" Tvättmaskinen fungerar igen. Det var bara dorj i en slang. Härligt! Ja, inte dorjet då, men att det var enkelt åtgärdat. Nu kanske man kan få med sig lite nytvättade kläder till Göteborg. Hoppas dock att jag hittar något nytt i nån cool affär i stora staden. Numera kräks jag nästan när jag öppnar garderoben. Det hänger kläder där, men vem fan har köpt dom??

Det är märkligt ändå, hur man än tänker på att handla kläder till sig själv så hamnar man ALLTID bland barnkläderna. Och då kommer man förstås hem med just barnkläder och nada till sig själv… Nåja, det blir väl snart varmt så man kan gå naken…. Nä, ingen bra idé det heller. Tänk om någon blir hungrig och hugger in på falukorven? (Fortfarande inget perverst, eller hur, ni som hänger med..)

Jag är lite oroad just nu. Det är turbulens på jobbet. Det ska börja ett nytt företag här på byn som håller på med samma bransch som vi gör här. Risken är överhängande att det kommer att raggas folk härifrån och det vore ju tråkigt att mista trevliga arbetskamrater. Men, men… inte mycket jag kan göra åt det.

Tänk att jag lyckats föra över foton från digitalkameran till datorn hemma och faktiskt även lyckats bränna ner fotografierna på en CD-skiva. Det borde väl innebära att jag törs tömma kameran på alla bilder nu? Skulle vara fint att kunna få med sig lite bilder hem från Göteborg och inte bara ha en full (raj-raj!) kamera hemma.

Idag är det träningsdag igen. Blir som vanligt roddmaskin och löpband. Å inga springskor har jag ännu. (Jäkla Stadium-mupp!) Man skulle behöva trippla träningspassen. Fast jag har ju i och för sig en träningscykel hemma som bara står och ser dum ut… Man kanske skulle….

Jag har faktiskt skippat semlan idag. "Semmel" betyder tydligen bulle på tyska. Att säga semmel-bulle blir alltså en tautologi. Och för er som genast anslutit till intresseklubben kan jag meddela att semla på turkiska (kurdiska??) heter "bademil paskalya pastas". Ifall ni befinner er i Turkiet och blir toksugen på semlor...!?

Förresten, i helgen fick vi ju träffa faster-Jenny igen. (Ja, "faster-Jenny" är faktiskt hela hennes förnamn numera!) Och vi har ju privilegiet att få umgås med henne igen om ett par dagar. Tänk så himla snällt att vi får komma dit och känna oss hemmastadda. Undrar hur man kompenserar sånt?

Nä, nu är det färdigsvamlat för denna gång.

Sköt om er alla goa vänner. Puss och kram !!!!