.

Jo, visst kan man väl kalla det operation när dom skär i huden? Även om den är av det mindre slaget så känner jag att jag vill tycka lite synd om mig själv nu. Precis tillbaka från sjukstugan. Först en bedövningsspruta i det svullna på örat. Det kändes som att farbror doktorn pressade sprutan längre och längre in i huvudet. Rätt vad det var så sa han att han inte stack mig längre. Då hade jag fått ungefär 2 meter lång hals som jag sträckt så långt ifrån läkaren som möjligt, och det kändes fortfarande som om nålen fortsatte in i huvudet.
Sen var det dax att packa in mig med plast (liksäck??), kompresser och diverse koliox. Även läkaren och sjuksystern bar plast på sig. GIssa varför? Just det! (Som sagt, ät inte samtidigt som ni läser min blogg...)

Det bidde diverse snitt med skalpellen så att det bildade ett kryss, en jädra massa pressande på min onda "knöl" och sen in med en bit plasthandske. Faktiskt. Dom klippte en bit av den och tryckte in i det krysset (ja, i örat alltså. En plasthandske i nåt annat kryss hade förmodligen inte hjälpt... ) Kallas visst dränage.
Så nu har jag en vit kompress i ansiktet (känns det som, även om den sitter lite på sidan då). Och i morgon ska jag på omläggning. Åsså blir det penis-i-lin förstås!

Det funkar faktiskt att ha både glasögon och headset på mig (bara jag hör nåt igenom kompressen) så jag behöver inte vara hemma och ta det lugnt, läsa en god bok, sova, eller annat sånt där otrevligt...

Visst är det väl ändå LITE synd om mig??