Debatt
Såg du på "Debatt" igår kväll? Det handlade bl a om vad man tycker bör hända med Anders som mördat Engla och Pernilla (och Gud vet vad han hittat på mer...).
De flesta var rätt överens - typ, lås in honom och kasta nyckeln. Ordet "nackskott" nämndes förvisso oxå.... Men i panelen satt en regissör, Jan Jönsson. Han har träffat många grovt kriminella, t ex Charles Manson. Oj,oj, sicket stolpskott! Han satt och tyckte så synd om dessa gärningsmän.... Ja, ni som såg programmet förstår nog vad jag menar...
Visst kan man tycka att det är synd om personer som i sin barndom farit illa. Helt klart! Men på något vis känns det som att chansen till förbättring, att kunna känna empati och få insikt finns inte längre för vissa. Gränsen är liksom passerad. Och då finns det inte mycket mera att göra än att slänga nyckeln... eller nåt annat.... Naturligtvis menar jag inte alla kriminella nu, utan dom som är så fruktansvärt sjuka som denne Anders. Om han skulle komma ut bland civilisationen igen är ju risken stor att han gör något liknande igen. Och vems barn ger han sig då på???
Jag har på en föreläsning av läkare ( i mitt tidigare liv som personskadereglerare) lärt mig att en människas värderingar är väldigt svåra att ändra på efter 12 års ålder. Och jag antar att ju längre tiden går, desto svårare blir det. Att då få en 42-årig sexförbrytare och mördare att helt plötsligt förstå livet... det känns hopplöst. Det är liksom så många får som aldrig kommer till hagen... aldrig någonsin....
Låt dessa ruskiga människor (?) försvinna på något sätt. Aldrig någonsin ska de ut i världen igen!
Möjligen håller ni inte med mig, men det här är i alla fall vad jag tycker.... Ge mig mothugg om du tycker jag har fel!
Jag håller med dig, tror inte att man någonsin blir tillräckligt "frisk" så att risken för återfall inte finns alls, och naturligtvis ska vi och våra barn skyddas från dessa människor.
Jag jobbar med psykiskt sjuka och vet att många av dessa får mkt skit pga såna som Anders.
Det är absolut inte rätt, de flesta sjuka är faktiskt goda medborgare trots sitt handikapp.
Men såna som Anders vill jag inte ha springandes ute i samhället, vi har rätt att vara trygga!
Fängelsehålan här vid Nyköpings hus kanske vore nåt, gissa om jag skulle stå där och spotta ner hela dagarna.
Ja Katarina, du förstår mitt resonemang! Jag drar absolut inte alla över en kant, men vissa finns det ingen återvändo för....
Vad har du för yrke? Sköterska eller så?
Ja vad ska man göra? Inte kan dom få gå obevakade ute i sammhället, tycker jag.
Jag till och med drömde om honom inatt.
Kvasthilda - Fy faderullan vilken mardröm!!!!
Hej igen!
Jag förstår dig helt och hållet och håller med dig också.
Jag springer som vikarie, dels som vårdare på boenden, dels som handledare i daglig verksamhet, och även på ett kooperativ, allt inom social-psykiatrin. Ett riktigt intressant jobb faktiskt!