.

Ja, jag inser att jag och saker som knivar, etc går inte riktigt ihop. (Kim har insett det för länge sen och är livrädd när jag "karvar" nåt...)
I dag kom en leverans, typ jättepallen Allan! Jaha, bara att stå ute och öppna skiten. För att bära in en kartong som är större än jag själv och väger multum ger jag mig inte på.... Så fram med "kartongsprättaren".

På nåt vis börjar jag sprätta plasten som sitter runtom alltihopa. Skär liksom uppåt. Osmart!!! Rätt var det är så slinter jag och sätter sprättaren i fejset! Huuu.... Känner att det rinner blod och att jag är lite öm. Går och kollar... Inte så farligt dock. Ett litet fint snitt precis bredvid näsan. Men jösses vad jag hade kunnat ställa till det....
Inget plåster har jag heller. Fast jag var väl inte så jättesugen att ha ett plåster i ansiktet direkt. Så fram med näsduk och "dutta" tills det slutade blöda.

Till saken hör att förmodligen kommer det in en kille idag med en AFB-almanacka som jag lovat fixa till en kund. Ja, ni kan ju gissa vilken kille det är.... Och det var inte heller så upplyftande att tänka på när jag "duttade" som värst... Men, men... Jag överlevde ju, och har synen i behåll. Det är väl det väsentliga antar jag!

Kram från en riktig klant !