.

-14 grader i morse. Alldeles för kallt för mig. (Ja, nu är jag igång och gnäller över vädret igen...) Faktum är att jag börjar verkligen längta efter våren nu. Det är en härlig känsla när man inser att täckbrallorna kan stuvas undan och man slipper frysa tasken (ja, om jag nu haft nån sån...) av sig.

Undrar om jag har missuppfattat min affärsidé, för nu jädrar beställer jag grejer för massor av pengar. Men jag ser knappt röken av några kunder... Vaddå plus och minus...? Nåja, jag har fortfarande hoppet kvar och så länge jag inte har ont i magen av oro så kör jag vidare.
I kväll är det möte på kommunen om behovet av lokaler. Vad jag förstår är det ingen politiker med, men man ska i alla fall ta information om vilket behov som finns. Alltid ett steg på vägen.

Vid frukost i morse låg det ett paket "Emilskinka" på bordet. Tuva läste på paketet varvid Nellie förvånat frågar: "-Vad gör han där i???"  URK!

Något sötare var det på söndagskvällen när jag nattade barnen efter att ha varit på resande fot flera dagar. Nellie undrade om jag skulle vara hemma ända till sommaren nu.... Gulligt!

Kram!