.

I dag bidde det lite blod här hemma. Nellie och Tuva satt och slog in paket när plötsligt hela huset skakade av ett Nellie-skri !
Hon hade skurit sig på den taggiga delen där man drar av tejpen och lyckats få till ett sår på handleden, i armens riktning. 2 cm långt och det glipade ca 2 mm. Inte mycket, men uscha för glipande sår säger jag!
Tack och lov hade rivaren missat pulsådern, puh!
Det blev till att tejpa ihop såret och pussa många pussar på Nellie. Men nu verkar det helt ok, lite ömt kanske, men inga problem.

Jag minns när Tuva fick andnöd och kräktes blod och fick åka ambulans till stan. Måste ha varit 2003 och jag var på julfest på Aktsam. Beskedet lämnades diskret och försiktigt men naturligtvis blev jag smått chockad och hade hjärtat helt i halsgropen. Känslan av att inte veta hur läget var med Tuva och hur allvarligt det var vill jag ALDRIG vara med om igen.
Maggan hade fixat taxi, kom och hämtade mig på Aktsam och åkte med mig in till stan som en verkligt sann vän. En sån gång vet man inte hur man ska kunna tacka ordentligt....
Gudskelov gick allt bra och det var inget fel på henne, men bara tanken på att barnen skulle skada sig illa eller bli sjuka gör mig alldeles skakig.



Om man hade varit lugn och pedagogisk hade man förstås tagit vara på varenda sekund tillsammans med barnen, och sett till att förgylla vardagen i ur och skur och aldrig bete sig som den fullkomligt galna mor man tyvärr förvandlas till ibland.... Men......

Nåväl! Idag ville Nellie skicka ett SMS till faster med texten "Har du tråkigt?". Det var dock alldeles för invecklat att messa så hon tog luren och ringde och ställde frågan i stället:)

Nä, kanske man ska ta ett bad igen...? (Eller hur Ullda?!)

Kram på er!