.

Jaha! Så sitter man här med skavsår i röven och en stor, stor besvikelsen. Jag vet att man ska tänka som Höna Pöna - "Jag kan!", men jag vette sjutton om det hjälpt idag ändå....

Alltså, första turen var med Sune-galenpanna. Vi fågelskådade oss igenom dressyr-programmet och jag tror domarens sekreterare fick skriva "över tygeln", "spänd" och "mjukna i handen" mest hela protokollet... Nåja, vi kom ialla fall igenom programmet (HUR det såg ut är en helt annan femma...).
Jag bannar mig själv för att jag måste ha blivit hård i handen och det blir bara illa då.

Kim var och kikade och direkt efter att jag ridit Sune kom han ut och trodde att han kanske behövde rädda hästen från en galen ryttarinna....=) Jag menar, till och med Kim såg att det var fullkomlig katastrof på ridbanan!!!

Så satte jag mig upp på Baileys. Kändes inte bra alls... Hon höll på att bocka av mig ett par gånger och hon kändes "tung" och "på". Funderade allvarligt på att stryka mig, men avgiften var ju redan betald så....

När vi kom in på ridbanan så började Bay med att vända ändan mot domaren - släppa en rejäl hög - travade lite, men när vi vände upp så tvärstannade hon och såg ut som hon sett ett spöke (eller fler!). Manade på henne och hon tog ett par steg för att på nytt tvärstanna och glo på domaren. Och bajsa mera förstås!!
Hästen sket 4-5 gånger inom loppet av 2 minuter, domaren och dressyrstaketet var nog bland det ruskigaste hon någonsin sett i hela sitt liv.

Jag gav upp och gick ut från ridhuset. Dessbättre gick det för dom två andra ryttarna som oxå red Sune och Bay. Jag är glad för deras skull, men undrar samtidigt om jag har fel fritidsintresse... Det är ju superkul, men en sån här dag känner jag mig verkligen urkass!
Har hela tiden sagt "Ja, men det är ju bara en klubbtävling. Vad kan hända? Att man skämmer ut sig för närmast sörjande..?"  Asch då, typ....
Men ack så bedrövligt det känns.... Mina egna förväntningar låg betydligt högre än så här...

Och prisa gud att inte ridlärar-Ulla var där! Jag fick mess-peppning igår och jag blev jätteglad. Borde ha presterat bättre, om inte annat för hennes skull. Hon hade slitit sitt hår i ren förtvivlan om hon sett mig idag... Och domaren... Att hon satt kvar på stolen och inte föll omkull av "chock-uppvisningen".....?!

Nu tror jag att jag ska gråta en skvätt (nästan i alla fall...), spela lite "Indiana Jones" (PS2) och bara barnen har hämtats hem från respektive kompis så blir det banne mig till att sprätta rödvinsflarran. Jag ska skåla för att jag ändå kanske lyckas glömma den här dagen - så småningom....

Ha en skön helg allihopa!

Kram från "Åsa-som-skämde-ut-sig-rejält-idag"

.