.

Idag föll vi (jag och Kim) för grupptrycket. Eller vad man ska kalla det.... Alltså blev det plask i dammen på Holiday Club. Jo, det är ok i ca 10 minuter, sen är jag nöjd. Nåja, jag stod ut ett bra tag faktiskt. Sen tänkte jag sätta mig i en jacuzzi och bara må tills barnen var nöjda oxå.
Men precis nästan framme vid en jacuzzi så är det en liten jädra unge som kravlar på kanten och tittar på sig själv lite konstigt. Det var med all sannolikhet en kiss i jacuzzin!!! Ok, tur att det finns en till!

Där satt en dam som trodde att hon var på "gör-det-själv-spa". I de varma ångorna av jacuzzin gnuggade hon sitt fejs så att alla gamla döda hudceller och sånt förmodligen rasade ner i vattnet. Hon passade även på att peta naglarna där hon satt, och visst blev det en liten sväng i näsan oxå....
Alltså - ingen jacuzzi för mig!!! Känns egentligen inte aktuellt att bada i såna där vatten ever again.... Man kan ju bara gissa vad som hamnar i dessa bassänger.... URK!!!

I vart fall gick jag och duschade. Och gick på Kicks istället! Mycket bättre!!!
En liten fin påse med "gott och blandat" blev det. Mest nöjd idag är jag över Pumas lukta gott.

   
Har ju haft det förut och det doftar jättegott!
(Kanske man borde öppna förpackingarna på studs? För vi har hunnit med att vara till fårhuset en sväng igen. Och efter det luktar man INTE gott!!!)

När alla lyckats komma upp ur plurret var det dags att käka. Vi gick till Bubblan och där blev det pizza för tjejerna och en god kycklingsallad för mig och Kimpa. När vi beställde dricka så tog jag och tjejerna "Apelsinjuice". Det lät ju gott och för 25 kr/st så trodde jag att det kanske var färskpressad juice. Icke! Det var vanlig flaska. Och hon öppnade utan att skaka så jag var tvungen att påpeka att det vore en god idé. (Det där grumset som samlas längst ner ser ju inte helfräscht ut...)

Efter maten gick vi ut på torget en sväng. Där hade Patric's Combo (eller om det var någon annan konstellation, men Patric var i alla fall med!) precis riggat upp alla grejer och börjat spela.
Lite kliade det allt i festar-tarmen när man såg uteserveringen med Carlsberg, alla vakter och man kunde föreställa sig hur häftigt det skulle bli.
Men nu är man ju ingen festprisse längre - så vi åkte och handlade på ICA och åkte hem (vad ytterst sorgligt det där lät)..... Missade Bolla med en kvart oxå. Men tack och lov har Anders kommit hit och han hade med sig en dunk vin!!!

Så nu ska jag nog ta och dra på mig förklädet, fylla ett glas rött och börja fixa käk! Flygande Jacob står på menyn=)

.

Jadå! Idag har vi varit ner i fårhusen och kikat. Det är ju MASSOR med lamm nu.



Vi fick vara med om att se ett litet lamm komma till världen oxå!

Måste blogga idag om igår.... För att modemet bara stenvägrade att ladda upp bilder igår.... Seeeeegt!
Verkar funka lite bättre idag - men man får ha tålamod...

Sov gott ganska länge! (Förmodligen för länge för att det ska anses "vuxet"...)
Efter frukost (eller typ, lunch...) åkte vi iväg för att ta skidorna en liten bit och grotta ner oss i snön. Solen stekte och det var fantastiskt väder!

Vi lämnade kvar farfar i stugan. Han fick leka eldvakt:)



Vi tog skidorna och åkte till en trevlig snödriva. Fikade i solen och bara njööööt!



Tänk att jag fick vara med på en bild oxå=) Inte min allra bästa sida kanske, men ändå.....




Så här glad blir man av sol på fjället!



Värsta skidåkarna!



När vi kom hem softade jag i solen.... Med en Carlsberg - probably the best beer in the world!
Smakar som bäst om man intar den sittandes i solen, i understället efter en dag på fjället!

Har (tyvärr!) rörmokare i huset idag. Nåt elände som gått sönder och sannolikt kommer det att gräva ett mycket stort hål i plånboken! Blä!

Nellie hade sett de båda som är här och arbetar och hon sa:
"En var nog lite yngre. Men den andra var som vanligt...."

Man får väl anse att det är ganska schysst ändå att vara "som vanligt"......=)

Ikväll har vi kidnappat våra vänners hund=)
Det är makalöst hur lite Diesel bryr sig... Han som brukar studsa bara han tror att han ser en hund!
Men han och Moa tittar knappt på varandra...

Nellie passade på att mysa i alla fall. Hon myste så mycket att hon somnade på plats...



.

Ja, om dom inte var platta redan så är dom det nu! Tuttarna alltså!
Har precis varit på mitt livs andra mammografi. (Jag har alltså mammograferat...?)

Det är löpande-band principen på sjukstugan nu. Alla gamm-kärringar över 40 ska ner och få tuttarna ihopklämda. Lattjo-lajban värre!

Nåväl, det är fort överstökat och man överlever utan större men.

Hörde att det var på gång att börja med pappografi oxå. Inom ett par år ska det införas. Då blir det löpande-band för alla gubbar över 40. Man har en liten maskin där pungen ska placeras. Sen trycks den ihop och vad jag vet så är det ingen automatisk avkänning om det blir för hårt tryck. Så en och annan gubbe kanske blir kastrerad på köpet....?

Eller... Nä.... Som vanligt är det vi kvinnor om även fortsättningsvis ska visa upp både det ena och det andra som en regelbunden process....  Ibland är livet bra orättvist...=)


.

Idag när jag och Tuvis satt och käkade lunch på vår tripp till Birsta så började vi prata om att bli gammal. Jag sa faktiskt att jag ville inte bli gammal.

Det ville inte Tuva att jag skulle bli heller så då fick jag ett gott råd:
"Klä dig varmt, tänk positivit och ät bra mat! Då lever man måååånga år!"

Helt okey råd tycker jag! =)

.

Det här fick Farmor med sig till himlen...

Först Nellies teckning:



och Tuvis teckning:



Hoppas Farmor har hängt upp dom någonstans så hon kan titta på dom och minnas......


.

Jomen så är det väl?

Man kan träna genom att tanka bilen full.

Då blir man ju alldeles svettig.....


.

Ringde Agria gällande ett försäkringsärende - häst.
I början kom jag till en sån där eländig telefonsvarare där det inte gällde att trycka på rätt knapp, utan att man skulle PRATA med den.... I hate it!!!

Jag lyckades i min ilska babbla fram något i stil med "Nej, nu ska man prata med en jävla telefonsvarare!".
Följden blev att jag kopplades till Lantbrukarnas försäkringar.....

Frågan är om det är bättre att telefonsvararen chansar och kopplar någonstans, eller om den gör som Telias telefonsvarar-kärring och ständigt upprepar "Jag förstod inte. Var vänlig säg det igen..."
Ännu mera irriterande är det ju att Telia-kärringen alltid har sammetslen röst och aldrig tappar tålamodet.

Jag har sagt både det ena och andra till Telia-tanten.... och hon är alltid lugn och mesig. TÄNK om hon helt plötsligt skulle börja svara emot och kalla mig dumma saker...?! Det hade varit nåt det!!!

.

Jag och barnen var in på Konsum och handlade lite mat (nähä???) idag. Hade inte en susning om vad vi skulle äta. När man går på mataffären så bör man ha en sån där bra lapp där det står allt man ska handla (även om det alltid blir mera!).
I vart fall hittade vi färsk pasta med spenatfyllning, grillad kyckling åsså gjorde vi en tomat-mozarella-basilika sallad till. Gott men torrt!

Konsum-chefen ryckte ut i kassan. Passade på att nyttja återbäringsrabatten. Hela 230 spänn!!! En proppfull påse med mat för under 200 spänn blev det. Och då innehöll den både snusdosor, middagen som nämnts ovan, bröd och lite smått och gott. Den där återbäringen är helt sjukt bra. Lite skillnad mot dom där 25- och 50-kronorscheckarna man får från ICA någon gång emellanåt. Och det krävs att man handlar som f-n för att det ska bli ens 25 kronor. Nä, vill man spara på hushållskassan ska man handla på Konsum!

Och när vi stod där och packade våra varor så säger Konsum-bossen "Själv har jag en ICA-påse!". Och mycket riktigt... det hade han=) Han skulle tydligen iväg på ICA och köpa snus. Ha,ha,ha! Undrar om han inte får bossa över snusinköpet i sin egen butik?

Nåja, det är betydligt trevligare att handla på Konsum numera än det var förr. Så jag slår ett slag för att greppa kundvagnen på Konsum och traska runt. Snart, snart lär man sig nog hitta var saker och ting är....:)

Apropå mat... Nu måste jag nog göra mig lite kvällsfika. Magrutorna behöver ju lite näring har jag hört....

.

Och det är ju skönt att veta att just gårdagen kommer inte tillbaka igen.
Jag fick ingen magsjuka utan gick på farmors begravning. Såklart. Det började redan utanför kyrkan med ledsna människor. Klump i halsen....

Jag kan inte hjälpa att jag känner mig rätt vilsen och bortkommen när det är en massa folk jag inte känner. Och han som skulle vara min stora trygghet den där dagen (fast han inte visste det själv...), han känner ju de allra flesta och vill naturligtvis byta några ord med många. Men när det ska börja så sätter han sig i bänken och där skulle vi ju inte alla fyra få plats!!!! Nähä, jag sätter mig i bänken bakom med Tuvis. Tack och lov för Tuvis i går som blev min trygghet i stället.

Ceremonin var vacker. Präst-Håkan är en duktig präst och han var duktig igår. Alltså, det låter kanske konstigt att kalla en präst för "duktig", men jag menar bara att han känns som rätt man på rätt plats! Det är bra att det finns såna människor för själv skulle jag aldrig klara av att vara präst. Inte för tron, men för arbetsuppgifterna som följer med....

Till och från bröt man ihop. Faktiskt hade jag varit så klok att jag tagit med mig näsdukar och det var ju tur. Att gå fram och ta avsked vid kistan var grymt tungt. Tjejerna hade förutom sin fina handblomma ritat en varsin teckning som farmor fick ta med sig. På teckningen var en ängel och hjärtan. Fint!

Skrället Lennart spelade. Med bravur förstås! Och han sjöng även en sång och det var himla fint. Han är duktig min kusin. Tyvärr är jag nog så liten att han inte såg mig....eller nåt.... men det blev aldrig att jag ens fick tillfälled att säga hej till honom...:(
Lena Ljung-Falk sjöng "Amazing Grace" från läktaren, ackompanjerad av kusin. Sååååå vackert att det blev till att plocka fram en näsduk till..

Men mitt i allt det tunga fick jag helt plötsligt känslan av att farmor stod någonstans och kikade på oss. Hon kröp ihop bakom altarringen, eller i dörren till sakrestian, för hon ville förstås inte att vi skulle se henne. Då hade det ju blivit lite märkligt förstås! På något vis iakttog hon oss, fortfarande med ett leende på läpparna. Hon tyckte nog inte att det var så tungt eftersom hon vet att vi ses igen. Och för henne finns inte längre någon tid och väntan utan bara sköna dagar. Som på molnet med vinglaset ungefär....:)

För oss som fortfarande har tidsbegrepp och vardag var det jobbigt. På minnesstunden började jag känna en nästan panikartad längtan till stallet. Jag ville bara hoppa i stallkläderna, få stå och mocka och känna hästlukten!!! Det är ro för själen!!!

Tack för att igår inte kommer tillbaka igen.....



.

Idag är en dag som jag både vill vara med om men samtidigt slippa. Jag pendlar mellan att känna mig stark och säker, och att önska mig en riktig magsjuka så jag får stanna hemma med giltigt skäl.
Det är farmors begravning idag.....

På något vis har jag varit förskonad mot begravningar. Tror faktiskt inte att jag varit på en enda begravning i mitt vuxna liv? I vart fall var det då ohyggligt länge sen. Om det inte funnits någon som gått bort som jag tyckte mig vara nära - eller om jag önskat mig magsjukan så innerligt - vet jag inte.
Men nu måste jag. Naturligtvis!
Jag vet inte vad jag ska ha för kläder, vad händer på en begravning, när ska man lämna sin handblomma, hur kommer jag att reagera....??????  Hur kommer barnen att fixa dagen..........????
Det känns väldigt tryggt att ha en man som vet. Han har ju i sitt yrke varit med om många, många begravningar och det känns som att jag kommer att vilja vara klistrad vid hans sida idag. Han är min stora trygghet!

Att farmor är borta är förstås sorgligt. Men för hennes egen skull är det en ren befrielse. Att vara fången i sin egen kropp, men klar i huvudet, måste vara värre än något. Äntligen fick hon frid.
Jag är helt säker på att farmor har hittat sig ett fluffigt, härligt moln där hon brukar bossa ner sig och njuta av våren. Solglajjerna är på. I ena handen har hon en god bok eller kanske ett svårlöst korsord och i andra handen ett glas fantastiskt gott (och dyrt!) rödvin:)  

Ibland, men bara ibland, kikar hon ner på oss som är kvar på jordelivet. Inte för att hon vill hålla koll så att vi sköter oss, utan bara för att se att alla har det bra. Hur barnbarnen växer och mår, om kranen i köket på stugan har fixats, att farfar klarar sig som änkeman, osv. Allt från stort till smått tror jag att hon bryr sig om. Men med ett ständigt leende på läpparna, utan att oroas. Det är väl så det är i himlen antar jag?

Men vi som är kvar i jordelivet har en jobbig dag framför oss.

Nu måste jag sluta. Mår jag lite illa kanske ändå....?

.