112

Idag bidde det för fru Roos att ringa 112.
En ridolycka i ridhuset. Jag satt på läktaren och såg alltihopa. Hon satt kvar länge men till slut dammade hon rakt in i sargen.
Det bara small! Jag rusade ner direkt eftersom jag fattade att det där gjorde ont!
.
Sprang fram till personen som låg på backen och hade mycket ont. Pratade lite med henne och konstaterade att det var bäst att larma.
.
Jag har då och då haft mardrömmar om att jag blir tvungen att ringa 112 men lyckas inte. Det har varit fel på telefonen, jag har slagit fel nummer, osv. Men in real life så gick det ju bra.
.
Ambulansen kom och körde in i ridhuset där stackaren låg och frös och hade ont. Jag tippar på att det blev en fet hjärnskakning. I övrigt hoppas jag att det "bara" var att hon blev blåslagen. Men det blir förstås akuten i stan med röntgen och grejer. Håller alla tummar och tår att det går bra och att hon får komma hem fort.
.
Jag känner att jag mer än gärna hjälper henne upp i sadeln igen. Alltså stöttar och är med. Tror att en sån där grej kan göra att man blir riktigt rädd.
.
Det var dock inget man kan skylla på hästen eller så, mera otur.
.
Nä, det ska vara hästar i ridhuset. Inte ambulanser....
.

Kommentarer
Postat av: Nilla

Otäckt! Är en farlig sport vi håller på med, men det vill man ju helst inte bli påmind om!

Postat av: Åsa

Nä, man förtränger det liksom.

Men jag har pratat med "offret" och det gick bra. Inget allvarligt och hon har varit på benen idag! =)

2011-12-15 @ 20:32:37
URL: http://ace67.blogg.se/
Postat av: rebecka

oj :/, känner igen den där känslan när man ska upp i sadeln igen, de var en skräck, hoppas hon mår bra nu bara!

2011-12-17 @ 16:41:07
URL: http://finlillbecca.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback