ATG-kliniken.... igen!

Ja, så bar det iväg till kliniken igen. Återbesök för hoven och veterinär Hans skulle även kolla halsen och hostan.
När vi kopplade på finkan visade det sig att två hjul hade frusit. Bajs! 
Men vi chansade på att det skulle lossna om man körde lite... I med hästen och iväg.
Ena däcket hade tjurat till ordentligt. Tur att man har en fantastiskt man som kom ilande med grus och en "slägga". Han bankade och strödde grus så hjulet började rulla. Prisa gud!
Kände tidsnöden så jag ringde på vägen ner och sa att vi ev. kunde bli lite sena.
Men 7 minuter i 10 var vi på plats!
.
Hans funderade på om Tuvalisa inte behövde gå i skolan=) (Han lär ju känna igen oss nu....)
Själv hade han inte fått ta ledigt från skolan för sin mamma när han var liten och det skulle åkas till veterinär.
Han sa även att hon kunde kanske lära sig något oxå på att vara med! Och det är ju inte helt fel att få se den sidan oxå. Jag menar, det är inte helt otippat att Tuvis hästintresse kommer att hålla i sig och då är det ju fasligt bra att veta hur det går till på en klinik.
.
Hovslagaren och Hans kikade på Crux hov och de konstaterade båda att det såg superfint ut!
Gissa om vi blev glada....
.
Kollen i halsen gick bra oxå. Sannolikt hostar han lite fortfarande pga boxvilan. Vi hoppas nu på att den försvinner eftersom Cruxen får börja gå ute i hagen igen. Och tack och lov för att det har frusit på!!!!
.
Eftersom ponnyn var lätt groggy så lämnade vi honom där för att åka och käka. Ja, åsså gjorde vi en sväng till Hööks då eftersom vi ändå var i krokarna....
Hittade två julklappar. Kändes bra. Kändes däremot mindre bra att kontot blev totalt tomt! (Hur ska jag klara mig till nästa löning????)
.
Vi smet in på Cupolen och käkade köttbullar och potatis. Fast vi luktade häst.... Ingen verkade dock bry sig:)
Sen åkte vi tillbaka till kliniken och hämtade Cruxen.
Han ville INTE gå in i transporten och började resa sig. Och det var snorhalt på parkeringen.
Då står Hans utanför dörren och undrade om vi hade problem...:)
Så säger han: "Vill ni ha ett tips?"
Jaaaaa, tänkte jag och väntade på ett kungligt proffstips för lastning!
"De' e' så halt på parkeringen så ni kan köre ront på baksia'!"
Ha,ha! Jag gjorde så, och fick t o m öva på att backa med transporteländet. Det gick faktiskt lysande den här gången!
Tuvis gick med Hans genom kliniken med Crux. Hans hjälpte till att lasta. Han öppnade upp mellanväggen och när Crux började backa så stod han med kroppen och tryckte framåt igen:) 
Ponnyn stod på transporten efter ett par försök och Hans kunde lugnt stänga mellanväggen och dörren.
.
Inte för att det är någon hit att åka till kliniken med hästarna så måste jag säga att jag gillar verkligen det där stället! Dom är trevliga, det är en lugn och fin atmosfär (jämt!!!) och man känner sig välkommen.
Och efter idag gillar jag Hans ännu mera för han var så himla hjälpsam och pratglad=)
,
Frågade förresten om det där när jag stuckit Basse med penicillinet och han började vingla.
Fick förklaringen att det behövde inte vara något direkt felstick alls. Det hände även på kliniken att hästar fick chock när de gav penicillin intramuskulärt. Jag behövde alltså inte känna mig dum alls!
Hans sa att det fanns faktiskt hästar som dött av det, men det var inte vanligt.
Om det skulle hända så upplyste han om att det var bara att stänga boxdörren och gå och ta en kopp kaffe.... Jo,jo! Skulle tro att man bara skulle slänga ner sig i soffan och chilla om hästen blev rabiat och gick bärsärkagång?! Men det han menade var ju att det fanns inget annat att göra.....
.
Antingen var hästen helt oskadd efter anfallet, eller skadad, eller död.... Hmmmm!
.
I vart fall skrittade vi en pytteliten sväng när vi kom hem. Och när vi kom tillbaka började Crux att vingla.
Men va' f-n???? Det kunde tydligen vara så att om en häst stått ett tag så har den samlat energi i musklerna och när den då börjar röra på sig så kan det bli korsförlamning.
Nu borde det inte ha märkts eftersom vi bara skrittade, men Crux verkar onekligen vara en mycket känslig ponny - på gott och ont.
Det gick dock över fort och jag kunde andas ut igen.
Om han fått en" riktig" korsförlamning som krävt veterinärvård då vette katten om jag inte gått och köpt mig ett garnnystan, slängt ner mig i soffan och börjat virka. Förutom när jag spelat på läpparna med fingrarna och stirrat tomt framför mig.....
.
I kväll fick Crux stå inne med tanke på hans vingel. Men i morgon ska han få gå ut! Gissa om han kommer att bli lycklig!!!!
.
Ingen bild idag. Bara en jädra massa text!
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback