.

Tog idag tillfället i akt - tog mig i kragen och gick ut och pratade med "fjortisen" (låter inte så himla snällt att kalla någon så, men det är med glimten i ögat....). Innan det här äntligen blev av har jag sett framför mig hur jag skäller och gormar och tycker att hon är helt dum i huvudet, men det var inte ens i närheten. Jag såg att det hon sa var jobbigt men sant.

Måste säga att jag känner mig mycket tillfreds. Tycker att vi fick en bra dialog och jag förstår oxå hennes syn på saken. Vi pratade faktiskt en bra stund och egentligen skulle jag velat prata ännu längre. Men vi stod ute och jag höll ta mig fasiken på att frysa arslet av mig till slut.

Jag hoppas naturligtvis att det hela ska bli jättebra i slutänden, även om det inte känns som den enklaste saken i världen just nu. Det är tyvärr inte bara att knäppa med fingrarna.... (om ingen råkar ha magic fingers??).

Nu ska jag försöka smälta och bearbeta det jag fått höra idag och se om det går att omvandla till något bra.

Men jag är mycket, mycket glad över.... jag vet inte om jag ska kalla det förtroende direkt.... (men något åt det hållet kanske)... jag fick idag. Tack "fjortis"♥♥♥! Jag pratar gärna mera (när det är varmare om röven....)  !  


.