Hästlivet är inte alltid en dans på rosor...
Såklart är det värt det. Allt slit, alla pengar, osv.
Men visst får man känna att det är mindre kul ibland....?
Som nu t ex.
Alltså, Cruxen går ju på behandling för sin hosta. Hittills två klinikbesök och en jädra massa medicin...
Men peppar, peppar så var det första dagen i dag som vi inte hörde honom hosta en endaste gång! Yippie!!!! Fast han rullade sig så kom det inte ens en liten host. Alltid något!
Men däremot har han ju skadat sin hov. Hade telefonkontakt med jour-distriktaren i går och vi enades om att jag skulle lägga på ett bandage över natten och ringa veterinär / ATG-kliniken idag. Sagt och gjort.
Började med att ringa kliniken. Messade över den här bilden:
De tyckte att veterinär på hemmaplan sannolikt kunde klara av detta. Ringde BiLu men hon skulle inte ha tid att komma och kika idag. Så jag ringde istället LaÅl och han dök upp på eftermiddagen.
Det blev remiss till kliniken....
.
SuHo hjälpte mig att lägga ett galoppbandage och det får han åka i till kliniken i morgon.
Kl 9.30 ska vi vara där. Upp i ottan alltså.... Bara att hålla alla tummar att Cruxen går in i transporten utan att krusidulla för mycket. Och att det inte är snorhalt!
.
Jo, just ja - jag tog ju in Basse för att Crux inte skulle känna sig helt ensam när veterinären var där idag. Då har hans små rivsår på ena benet blivit svullet. Som grädde på moset liksom!
Så det var lika bra att veterinären fick kika på honom oxå. Resultatet är spruta en gång om dagen med antibiotika...
.
Ja.... Antar att ni fattat att jag är rätt less på skadade/sjuka hästar, resor till kliniken och alla pengar som ryker....
Men bara det här är över så....
Kommentarer
Trackback