Hoppclinic med Maria Gretzer 2012-02-05
Solen sken när vi åkte ner mot Sundsvalls ridklubb för att gå på vårt livs första hoppclinic! Tuvalisa värmde upp kameran lite genom bilrutan....=)
Trots hastigheten (öh...jag menar inte att jag körde jättefort, men kanske lite för fort för att hon skulle lyckas ta den här bilden...) tog Tuvis en bild på dom här två söta hästarna som stod ända mot ända och njöt av solskenet=)
På Kungsnäs möttes vi av bästa Ulla och Tobbe. Dom var nyfikade medans jag själv höll på att svälta ihjäl.... Hastade upp i caféterian och grabbade en varmkorv och kaffe.
Så började clinicen då...
Det fanns naturligtvis tre ytterligare ekipage som var superduktiga!
Den här bilden tror jag är ett Ånge-ekipage.
Nä, nu är jag helt slut av att ha suttit och väntat på alla bilder som laddats upp.... Behöver nog ett snabbare bredband tror jag...
Hoppas det var kul att se några bilder i alla fall.
Tack fotograf Tuvalisa Roos!
.
Trots hastigheten (öh...jag menar inte att jag körde jättefort, men kanske lite för fort för att hon skulle lyckas ta den här bilden...) tog Tuvis en bild på dom här två söta hästarna som stod ända mot ända och njöt av solskenet=)
På Kungsnäs möttes vi av bästa Ulla och Tobbe. Dom var nyfikade medans jag själv höll på att svälta ihjäl.... Hastade upp i caféterian och grabbade en varmkorv och kaffe.
Så började clinicen då...
Först red Maria "Miuccia Prada" född 2007. Ägs av Catarina Svanstedt.
Maria körde samma uppvärmning på båda hästarna och senare även för de båda grupperna som red för henne.
Hon red som i en fyrkant och var noga med ridningen i hörnen. Först hela övningen i skritt. Sen tog hon trav på "långsidorna" och saktade av till skritt i hörnen.
En bra uppvärmning och det märktes på hästarna som började frusta och se väldigt avslappnade ut.
Hon hade förstås aldrig suttit upp på någon av hästarna, men det märktes ju inte...
Hon red som i en fyrkant och var noga med ridningen i hörnen. Först hela övningen i skritt. Sen tog hon trav på "långsidorna" och saktade av till skritt i hörnen.
En bra uppvärmning och det märktes på hästarna som började frusta och se väldigt avslappnade ut.
Hon hade förstås aldrig suttit upp på någon av hästarna, men det märktes ju inte...
På unghästen använde hon halsremmen till en början. Maria poängterade att det var mycket viktigt att på inga villkor rycka hästen i munnen. Och genom att med en hand hålla i både tygel och halsrem kunde hon undvika det även om hästen joxade lite.
Nästa häst blev Gitana. En hopphäst som varit med ett tag och gått 1.40 tävlingar. Ägs av Pia Eriksson (som jag förövrigt hopptränade för på Ullas ridläger i somras!).
Maria är otroligt noga med vägarna efter hinder. Jag ska verkligen försöka ta med mig detta till min egen ridning. Efter hinder red hon ALLTID den väg hon tänkt sig och sen jobbade hon hästen ett par varv i galopp på volten. Detta för att man inte bara ska hoppa hindret och sen bara slappa till. Hon menade att en tävlingshäst måste lära sig att vara beredd på nästa moment, t ex nästa hinder. Om man bara hoppar ett hinder och därefter "fiser ihop" och struntar i att jobba efteråt så lär dom sig inte att ha disciplinen som behövs på en bana.
Självklara saker egentligen. Och jag vet inte hur många gånger Ulla, Nina W, m.fl har tjatat hål i huvudet på mig att fortsätta rida efter hinder.... Men någon gång kanske det fastnar....
Man kan inte låta bli att undra över hur det skulle sett ut om man haft Maria Gretzer på ryggen på Basse... Det lär jag få fortsätta undra tyvärr...
En sak till jag tar med mig är att försöka rida med lite buren hand. Att hålla handen för lågt leder till att hästen gärna lägger för mycket vikt på frambenen och blir framtung. Naturligtvis oxå bra för hästar som krullar ihop sig lite. Vilket Basse gör - ganska mycket!
Efter paus var det en ponnygrupp som fick rida för Maria. Kanske inte det mest intressanta jag sett. Barnen greppade inte riktigt vad Maria ville att de skulle göra och det var lite si och så med ridstilarna. Men man ska naturligtvis inte kräva för mycket av barn, men det hade nog gett publiken lite mera att ha vuxna tävlingsryttare.
Och det fick vi ju faktiskt oxå se!
I en av grupperna var Josefine Wengelin med på sin Armani. Duktigt ekipage!
Här är Josefine och Maria:
Nästa häst blev Gitana. En hopphäst som varit med ett tag och gått 1.40 tävlingar. Ägs av Pia Eriksson (som jag förövrigt hopptränade för på Ullas ridläger i somras!).
Maria är otroligt noga med vägarna efter hinder. Jag ska verkligen försöka ta med mig detta till min egen ridning. Efter hinder red hon ALLTID den väg hon tänkt sig och sen jobbade hon hästen ett par varv i galopp på volten. Detta för att man inte bara ska hoppa hindret och sen bara slappa till. Hon menade att en tävlingshäst måste lära sig att vara beredd på nästa moment, t ex nästa hinder. Om man bara hoppar ett hinder och därefter "fiser ihop" och struntar i att jobba efteråt så lär dom sig inte att ha disciplinen som behövs på en bana.
Självklara saker egentligen. Och jag vet inte hur många gånger Ulla, Nina W, m.fl har tjatat hål i huvudet på mig att fortsätta rida efter hinder.... Men någon gång kanske det fastnar....
Man kan inte låta bli att undra över hur det skulle sett ut om man haft Maria Gretzer på ryggen på Basse... Det lär jag få fortsätta undra tyvärr...
En sak till jag tar med mig är att försöka rida med lite buren hand. Att hålla handen för lågt leder till att hästen gärna lägger för mycket vikt på frambenen och blir framtung. Naturligtvis oxå bra för hästar som krullar ihop sig lite. Vilket Basse gör - ganska mycket!
Efter paus var det en ponnygrupp som fick rida för Maria. Kanske inte det mest intressanta jag sett. Barnen greppade inte riktigt vad Maria ville att de skulle göra och det var lite si och så med ridstilarna. Men man ska naturligtvis inte kräva för mycket av barn, men det hade nog gett publiken lite mera att ha vuxna tävlingsryttare.
Och det fick vi ju faktiskt oxå se!
I en av grupperna var Josefine Wengelin med på sin Armani. Duktigt ekipage!
Här är Josefine och Maria:
Det fanns naturligtvis tre ytterligare ekipage som var superduktiga!
Den här bilden tror jag är ett Ånge-ekipage.
Nä, nu är jag helt slut av att ha suttit och väntat på alla bilder som laddats upp.... Behöver nog ett snabbare bredband tror jag...
Hoppas det var kul att se några bilder i alla fall.
Tack fotograf Tuvalisa Roos!
.
Kommentarer
Postat av: Nilla
Jag tyckte det var intressant att se hur Maria fick ponnyryttarna att rida mer som hon ville, tex. noggrannare vägar, genom att "lura" dom med bra övningar. Jag tänker tex. på när de fick rida rakt fram efter hindret och sedan göra u-sväng åt fel håll. Visst är det roligt och inspirerande att se fina hästar och duktiga ekipage, men många av oss har ju inte sånna hästar hemma och därför kan det vara intressant att även få se hur man kan lösa problem och utveckla lite mer "medelmåttiga" ekipage. Det är bra med en blanding av deltagare!
Postat av: Åsa
Jo, så är det nog Pernilla.
Antar att det kanske mest berodde på att det blev lite väl långdraget som jag tyckte att upplägget borde varit lite annorlunda.
Men det var lärorikt!
Trackback